Ta dagen som den kommer.. Lev livet i nuet.. Ta vara på varje sekund.. Lev för stunden... 

Orden kan jag fortsätta med och alla innehåller samma budskap.. Lev  livet för vi vet aldrig när det tar slut.. Att vi alla går mot döden det vet vi med säkerhet.. Döden är något naturligt som vi aldrig kommer ifrån.. Men ibland rycks våra nära och kära ifrån oss alldeles för tidigt.. I sjukdomar.. Olyckor.. På orättvisa sätt.. Det händer innan vi hinner blinka..
För 6 år sedan rycktes Min vän.. Min kärlek.. Mitt stöd i livet ifrån mig.. Så mycket jag aldrig fick säga.. Så mycket jag aldrig hann berätta för honom... Så mycket jag ville uppleva med honom som jag aldrig får chansen till.. Jag var inte beredd.. Jag levde inte för stunden.. Jag tänkte så många gånger: Vi gör det imorgon.. Jag tar det sen.. Jag säger det imorgon.. En dag kom inte morgondagen längre.... Jag kommer alltid ångra mig.. Jag kommer alltid känna att jag sa aldrig tillräckligt många gånger hur mycket han verkligen betydde för mig.. Varför väntar man? Man tror man har så gott om tid på sig.. Man tror aldrig att dagen ska ta slut..  Att ljuset ska slockna.. Framför allt tror man inte att det ska hända en själv eller människorna i ens närhet.. I vår värld går solen ner och sedan upp igen.. Men ibland slocknar den för gott alldeles för tidigt.. Han lever kvar i mitt hjärta.. I min själ.. Vissa minnen bleknar men försvinner aldrig.. Andra är lika starka än idag som i samma stund man upplevde dem tillsammans..  Vissa känslor kan man känna än idag när man tänker tillbaka och minns.. Jag kan höra hans skratt klinga fortfrande.. Jag ser hans leende framför mig som om han stod vid mig.. Ibland kan jag nästan känna hans värme och närvaro... Han lever för alltid kvar hos mig..

Igår var det några av mina vänners otur att förlora en av sina närmsta vänner.. En tjej jag endast träffat ett par gånger genom mina närmsta vänner som var hennes närmsta.. En glad och positiv tjej som fick ett alldeles för kort liv.. En glad tjej som igår 21 år gammal var med om en bilolycka med tragisk utgång.. Mina tankar finns hos hennes familj och vänner.. Ännu en gång blir man abrupt påmind om hur grymt livet kan vara ibland.. Hur fort det kan gå.. Hur allting tar slut innan man hinner förstå.. Det är bra orättvist ibland...

Var rädda om varandra.. Ta hand om er och era nära..
Berätta hur ni känner.. Gör det som faller er in för stunden..
Vi lever bara en gång..