Tankar och Funderingar
Man undrar, tänker och funderar..
Minnen återupplevs.. Minnen bleknar..
Röster, lukter, syner kommer och går..
Hjärnan spelar oss ofta så många spratt. Vi hör, ser och känner saker.. Saker som kanske inte är på riktigt egentligen.. Men drömmarna känns som verklighet.. Vi drömmer i sömnen eller vi minns..
Saknaden växer sig stor.. Tomma hål kan aldrig fyllas igen.. Men vi lär oss att leva med verkligheten.. Leva med minnena.. Dem hjälper oss igenom resan i livet.. Med både bra dagar och ibland mindre bra dagar.. Ibland känns allting i livet underbart! Man svävar, drömmer och lever! Ibland ändras lyckan på en sekund till fullständig katastrof! Saknaden gör sig så många gånger påmind, hjärnan spelar oss sina spratt och hjärtat värker mer än vanligt.. Det är ofta då vi minns.. Då vi tänker.. Drömmarna växer fram.. Tankarna om det som var.. Drömmarna om det som kunde ha varit.. Tron på det som komma skall.. I ljuset finns mörker.. I mörkret skymtar ljuset..
Många gånger arbetar hjärnan på högvarv när vi möter det okända i livet.. Något som vi aldrig tidigare stött på.. Då kommer tankarna och drömmarna igen.. Rädslan för det okända träder fram.. Frågorna dyker upp.. Var? Varför? Hur? Vad hände? Vad skall hända? Är det något vi med säkerhet vet i livet så är det att vi aldrig kan förutspå vad som skall hända.. Allt kan hända och mycket kan ändras på en sekund.. Det går så otroligt fort! Både lyckan och sorgen kan slå oss med häpnad.. Komma oförberedda och slå undan marken för oss.. Vi kan aldrig med säkerhet veta något med livet.. Det har sin egen väg och jag tror att ödet leder oss i livet.. Att inte veta sätter många gånger vår vardag i gungning.. Det ända vi vet är att vi alla har fötts fram på samma sätt och alla kommer vi att sluta vår färd på samma sätt.. Men vad händer sen?? Hur kan allting bara slockna? Hur kan tankarna försvinna? Vart tar alla våra minnen vägen? Alla drömmar... Vart går vi? Kommer vi ses igen? Kommer vi någonsin få se våra nära och kära igen som lämnat oss för tidigt när vi själva dör? Det är frågor vi aldrig kan få svar på.. Men frågor som trots allt måste ställas.. Det är tron som gör att vi kan leva vidare utan att bli galna av dessa obesvarade frågor.. Ödet lägger sin väg för oss.. Hoppet, tron och våra minnen gör vår väg i livet.. Men någonstans så är vårt liv redan kartlagt från början till viss del... Vi möts alla av samma slut.. Frågan är bara hur och var varje självständiga individs slut blir.....
Minnen återupplevs.. Minnen bleknar..
Röster, lukter, syner kommer och går..
Hjärnan spelar oss ofta så många spratt. Vi hör, ser och känner saker.. Saker som kanske inte är på riktigt egentligen.. Men drömmarna känns som verklighet.. Vi drömmer i sömnen eller vi minns..
Saknaden växer sig stor.. Tomma hål kan aldrig fyllas igen.. Men vi lär oss att leva med verkligheten.. Leva med minnena.. Dem hjälper oss igenom resan i livet.. Med både bra dagar och ibland mindre bra dagar.. Ibland känns allting i livet underbart! Man svävar, drömmer och lever! Ibland ändras lyckan på en sekund till fullständig katastrof! Saknaden gör sig så många gånger påmind, hjärnan spelar oss sina spratt och hjärtat värker mer än vanligt.. Det är ofta då vi minns.. Då vi tänker.. Drömmarna växer fram.. Tankarna om det som var.. Drömmarna om det som kunde ha varit.. Tron på det som komma skall.. I ljuset finns mörker.. I mörkret skymtar ljuset..
Många gånger arbetar hjärnan på högvarv när vi möter det okända i livet.. Något som vi aldrig tidigare stött på.. Då kommer tankarna och drömmarna igen.. Rädslan för det okända träder fram.. Frågorna dyker upp.. Var? Varför? Hur? Vad hände? Vad skall hända? Är det något vi med säkerhet vet i livet så är det att vi aldrig kan förutspå vad som skall hända.. Allt kan hända och mycket kan ändras på en sekund.. Det går så otroligt fort! Både lyckan och sorgen kan slå oss med häpnad.. Komma oförberedda och slå undan marken för oss.. Vi kan aldrig med säkerhet veta något med livet.. Det har sin egen väg och jag tror att ödet leder oss i livet.. Att inte veta sätter många gånger vår vardag i gungning.. Det ända vi vet är att vi alla har fötts fram på samma sätt och alla kommer vi att sluta vår färd på samma sätt.. Men vad händer sen?? Hur kan allting bara slockna? Hur kan tankarna försvinna? Vart tar alla våra minnen vägen? Alla drömmar... Vart går vi? Kommer vi ses igen? Kommer vi någonsin få se våra nära och kära igen som lämnat oss för tidigt när vi själva dör? Det är frågor vi aldrig kan få svar på.. Men frågor som trots allt måste ställas.. Det är tron som gör att vi kan leva vidare utan att bli galna av dessa obesvarade frågor.. Ödet lägger sin väg för oss.. Hoppet, tron och våra minnen gör vår väg i livet.. Men någonstans så är vårt liv redan kartlagt från början till viss del... Vi möts alla av samma slut.. Frågan är bara hur och var varje självständiga individs slut blir.....
Kommentarer
Trackback
