Ja varför ska livet vara så svårt ibland.. När man har övervunnit ett hinder kommer direkt ett annat.. Det känns som man gör inget annat än kämpar och har sig.. När kan man luta sig bakåt och bara njuta av livet? Kommer man någonsin kunna göra det? Ibland hoppar man över små hinder.. Det är inte enkelt men kanske inte så himla svårt heller.. Någonstans där mittemellan.. Men ibland  gör man inget annat än går i uppförsbacke.. Man går och går och går.. Det känns som att man inte kommer någonstans.. Man stampar på samma ställe om och om igen.. Allting känns svårt och man får känslan att man inte kommer klara av det.. Fast någonstans så finner man alltid styrkan.. Styrkan att fortsätta vidare.. Att övervinna det hinder man har stött på.. Det bara ska gå helt enkelt.. Livet kommer alltid vara svårt. Man kommer alltid möter svårigheter så länge man lever. Det är ju oxå då man lär..  Men ibland tycks det bara vara så orättvist.. Vissa gör inget annat än möter hinder.. Dem kämpar sig igenom livet.. Blir starkare och starkare för varje motgång för att klara av att möta en ny.. För andra känns livet som en dans på rosor.. Alla har vi självklart motgångar det säger jag ingenting om.. Man ibland känns det som tt många kommer lindrigt undan.. Dem möter lätta vardagsbekymmer som lite bråk över disken med den man lever tillsammans med, lite hinder i skolan och på jobbet.. Men dem klarar sig från sjukdomar medans andra blir drabbade av allt möjligt.. Dem klarar sig från dödsfall medans andra drabbas av flera på kort tid.. Ibland känns det bara orättvist helt enkelt..

Men man kämpar på.. Varför bara ge upp? Så mycket man kan vinna av att kämpa.. Så mycket man kan förlora av att bara ge upp.. Man kämpar för sig själv.. Man kämpar för sina vänner.. Man kämpar för sin familj!  Man kan inte gräva ner sig för att man möter en motgång.. Tycka synd om sig själv i all evighet för att man har problem.. För att man mår dåligt.. Jo det kan man kanske.. Men så länge man inte tar tag i problemen kan man inte öppet gnälla inför andra.. Är det rättvist mot omgivningen att bara ge upp? Sluta kämpa och gräva ner sig själv? Att skylla över sina handlingar sina problem? Enligt mig är det inte rättvist.. Jag kan inte sluta leva för att livet inte går som jag vill alltid.. För det kommer det aldrig att göra.. Jag kan inte försvinna under jorden för att jag mår dåligt utan att iallfall ha försökt ta tag i livet.. Jag kan inte vara så självisk.. Jag tänker på mina vänner och min familj.. Jag måste vara stark.. Stark kan ibland vara svag.. Stark kan ibland må dåligt.. Stark kan oxå ibland behöva stöd.. Stark är inte svag för att man ber om hjälp och stöd.. Visar sina känslor.. Stark är den som vågar öppna sig! Den som vågar ta tag i sina problem och göra någonting bra utav dem! Stark är den som vågar stå för vad han gör!