Ensam är stark- Är det verkligen så?

Det sägs att ensam är stark.. Men är det verkligen så?? Ibland känner jag mig svagare nu än jag någon gång gjort under mitt liv.. Klarar jag allt detta själv? Allt som händer runt omkring mig.. Framför allt vill jag klara allting själv? Ja många gånger vill jag det.. Jag är som ett litet barn ibland.. "Jag kan själv!" Ber gärna inte om hjälp i första taget oavsett vad det handlar om.. Sätter min omgivning i första rum och tar hellre hand om dem och deras problem än att ta tag i mina egna.. Kanske därför orken tryter ibland? Verkligeheten kommer ifatt så småning om.. Jag springer och springer.. Känner hur det jag flyr ifrån jagar mig tätt bakom men på något sätt är det lättare att fortsätta springa.. Jag gömmer mig bakom varje hörn jag kan hitta för att sedan fortsätta framåt.. Fråga mig inte varför jag gör det för jag har inget svar... 

Men just nu känner jag mig ensam.. Trött på att springa men vart vänder jag mig.. Har otroliga kompisar.. De bästa arbetskamraterna och en familj som stöttar men jag vill inte lägga mina problem, tankar och funderingar på någon annan.. Jag kan inte visa att jag är trött.. Jag har höga krav att nå upp till.. Jag vill visa mig stark.. Visa att jag kan.. Det finns så många människor i världen som möter värre öden än mig, vem är jag till att sitta och klaga? Jag träffa människor dagarna i ända som möter den ena hemska sjukdomen efter den andra med sina barn.. Öden som dem ibland inte har en chans att ändra på..  Dem står med händerna bundna och de kämpar på! Deras tillvaro bryts ner och dem kämpar tappert för att bygga upp den igen.. Det är föräldrar och barn som aldrig slutar kämpa. Jag blir så imponerad av dessa människor! Jag känner mig nere för att jag är trött.. Sömnlösheten tär på kroppen.. Magen har börjat säga ifrån och vill inte alls längre.. Värken i kroppen när jag blir trött är ingen höjdare.. Huvudet känns som en fotboll. Men jag är iallafall frisk! Jag lever och är inte begränsad på något sätt.. Jag borde ta tillvara på det.. Ta tillvara på varje dag som ges.. Se framåt och må bra..
Jag lever och är frisk..

Ni som finns runt om mig.. Tack!! Ni är en drivkraft!


Kommentarer
Postat av: Anonym

Du är du, och det är det enda som betyder något. Det är okej att vara i en svacka, att behöva stöd ibland. Så är livet för alla. Bara att vissa, precis som du, sällan visar det! KRAM

2009-09-15 @ 19:12:35
URL: http://livetmeddebsta.blogspot.com/
Postat av: MammaFiia

Vet vad du menar. Men du kan bara höra av dej gumman, ja finns här.

Så som du jobbar på med både jobb och allt annat runt omkring så får du väl lov att sätta dej ner och gnälla lite. Visst att de finns folk med värre saker men alla har de jobbigt på olika sätt juh.



Massa kramar till dej

2009-09-15 @ 19:47:18
URL: http://mammafiia.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback