Finns det något mellanting egentligen? För mig känns det som att jag befinner mig i någon gråzone just nu.. Är jag lycklig-Nej.. Men då borde jag ju vara olycklig-Nej... Vad kallas det att stå mitt emellan?? Livet balanserar på en skör tråd.. Åt vilket håll ska jag gå? Brister tråden om jag går framåt? Brister den om jag går bakåt? Varför står jag som jag gör idag? Har det helt enkelt blivit för mycket.. Jag vet inte.. Kanske..  Separationen, Mycket jobb, Huvudvärken och alla undersökningar för den, flytt, stressen, alla virus man har åkt på och allt detta under ett par månader..

Men jag är ändå lyckligt lottad.. Jag är iallafall frisk igen. Mina nära och kära är friska.. Det finns barn och vuxna som kämpar för sin överlevnad.. Barn och vuxna med obotliga sjukdomar.. Deras liv och deras familjers vardag slås i spillror när dem får besked om sjukdomar som inte går att bota.. Människors liv runt om i världen slås i spillror när dem förlorar anhöriga i oväntade olyckor.. Jag har förlorat två nära familjemedlemmar.. Farmor som låg mig varmt om hjärtat.. Som jag spenderade flera dagar i veckan med.. Patrik en vän.. Mitt livs stora kärlek.. En människa som tog sig igenom alla murar jag byggt upp omkring mig, han rev dem på en sekund.. Han tog hedersplatsen i mitt hjärta och där kommer han för alltid sitta kvar.. Jag har känt hur marken har rasat under mina fötter och man visste inte om man skulle ta sig upp igen.. Men här är jag. Med en familj och vänner som ger ett otroligt stöd klarar man det mesta har jag lärt mig genom livets gång.. Jag är inte så gammal kanske.. Och det finns människor med så otroligt mycket mer visdom, erfarenhet av livet och livslära att lära ut.. Men under mina år även om dem är ganska få jämfört med andra så har jag fått uppleva mycket.. Det har format mig till den jag är idag.. "Det som inte dödar, det härdar" Ja det är nog faktiskt så.. Varje dag lär man sig något nytt.. Varje livssituation kommer med en erfarenhet att bära med sig.. Det finns inga självklara lösningar på livets gåta.. Vi skapar själva lösningarna genom livserfarenhet.. Lägger pusselbit för pusselbit.. Tills livets pussel är klart och vi vandrar vidare till en annan värld....

Det som känns rätt för mig känns fel för någon annan.. Det som anses vara rätt av samhället känns inte alltid rätt för mig.. Vad är egentligen rätt och vad är fel? Vem bestämmer var gränserna går? Vem säger att jag har rätt och du har fel? Vi är alla olika.. Enskilda individer med olika värderingar.. Beroende på vad vi är med om i livet nvärderar vi saker och ting olika.. Familjen och vännerna är för mig det viktigaste jag har.. Dem värderar jag högst.. Jag vet hur snabbt man kan förlora någon som står en nära.. Mina erfarenheter av hur snabbt livet kan ta slut har till viss del format mig till den jag är idag. Det har fått mig att inse hur viktigt det är att ofta berätta för mina nära och kära vad dem betyder för mig.. För mig känns det rätt att värdera familjen och vännerna högst.. För andra känns det mer rätt att värdera till exempel jobbet högst.. Vem säger att jag har fel? Vem säger att "dem" har fel? Ska man följa samhällets regler och värderingar eller ska man följa sitt eget hjärta och sina egna instinkter? Jag gör vad som känns rätt för mig.. Samtidigt försöker jag att inte köra över någon annan.. Det är så oerhört viktigt att vi tar hänsyn till varandra.. Att vi respekterar varandras åsikter.. Vi har en mun medans vi har två öron.. Våga tala och visa att du finns.. Men glöm inte att lyssna en liten gnutta mer än du talar.. Visa respekt för människor i din närhet.. Vänner, familj, släkt, arbetskamrater eller okända människor.. Gå din egen väg och följ ditt hjärta.. Sträva efter att uppnå dina mål men inte till vilket pris som helst.. Tänk hellre en gång för mycket än två gånger för lite.. Glöm inte bort människorna runt omkring dig.. Alla har vi känslor.. Alla är vi sårbara...

Nu är man hemma igen efter en fullspäckad helg. Har haft otroligt trevligt med allihopa! Gud vad kul att träffa moster o morbror igen som man inte träffat på ett par år.. Spenderat helgen med dem, mamma och jan, och resten av syskonskaran.. Detta då min äldsta syster gifte sig i lördags.. Jättefint bröllop och brudparet var fantastiskt fina!!  Tyvärr fick jag inte kameran med mig så det blev inga bilder från min sida men där var gott om människor som tog kort.. Får be någon av dem andra skicka ett par bilder så får ni se demså småning om.. Haft fullt upp med alla bestyren inför bröllopet och den sociala biten med alla man inte träffat på länge.. Men det har varit en trevlig helg =)

Nu ska jag försöka få i mig lite mat.. Ville mest kika in o visa att jag lever.. Skriver nog en rad eller två lite senare.. Mycket man funderar över idag..

Jag skänker Mina tankar till en stark liten tjej på 16 månader som kämpar för sitt liv! Mina tankar går till denna lilla men otroligt starka tjej och hennes familj! Ni berör!